EbbaLie

Då har jag släppt bomben.
Det känns bra att ha sagt det även fast det kommer ältas 150 ggr fram o tillbaka härhemma om jag känner mannen rätt.

Skönt att ha fått det ur sig, men stämningen i huset håller på o tar kål på mig!
Urjobbigt. Det är nästan det som är värst.
Jag har ingen ork till någonting. Vi har ett kalas att fixa till morgondagen men jag förstår inte hur vi ska kunna få ordning på det.
Det positiva är väl att jag inte kommer kunna köra kalaset med stort K som jag planerat med extra allt o lull-lull. Nu lutar det mer åt att handla en tårta på Maxi och gömma några påsar ute i skogen till skattjakten.

Ååååh, varför ska livet vara så jobbigt ibland?
Vad ska jag lära mig av detta?

Får sätta mig o fundera en stund....