EbbaLie

Kroppen berättar för mig att jag inte mår bra.
Jag äter. Hela tiden.
Är snäsig och kort i tonen. Tittar knappt på den jag pratar med. Orkar inte vara trevlig o gullig mot dottern.

Jag borde ta ett snack. Säga som det är. Men jag är livrädd.
Rädd för att jag inte ska orka rodda runt det här själv. Rädd att det vi har just nu förstörs. Rädd att bli ogillad.
Det finns ingen annan utväg, jag vet ju redan svaret. Men jag vill inte såra. Jag vill inte se hur ledsen han blir när jag säger att kärleken har övergått till vänskap.

Men för allas skull måste jag ta mod till mig och berätta. Ikväll.

Först innebandy.