EbbaLie

Läser som sagt Mia Törnbloms bok om självkänsla igen.
Läste den precis när den kom ut men det känns som om det är ny text jag läser idag.
Det har dock hänt en hel del i mitt liv på 4 år.

Följande har jag strukit under:
"Vi drabbas alla av livet med jämna mellanrum, och det kan innebära att vi kan komma och känna känslor som skuld, skam, avund och i värsta fall självförakt. Ju mer vi arbetar med att stärka vår självkänsla, desto enklare blir det för oss att stå emot känslor som dessa."

"När jag umgicks med folk hörde jag vad de sa, men jag lyssnade aldrig riktigt, eftersom jag alltid blandade in mig själv och mina egna åsikter".

"Vi kan inte älska någon annan innan vi lär oss älska oss själva".

"När självkänslan är låg blir vi ofta självcentrerade. Mycket av vår tid går då åt till att tänka på vad andra tycker om oss, hur vi ser ut i andras ögon och vad andra anser att vi borde bli och göra. För att känna att vi är bra och räcker till så vill vi att andra ska se och bekräfta oss."

""När jag växte upp så ägnade jag massor av tid åt att stämma av hur känslorna inom familjen var. Mitt sätt att vara bestämdes av hur de vuxna runt omkring mig mådde, men hur jag själv mådde var inte alltid så viktigt."

"Det var så synd om mig, ingen förstod och alla var dumma".
"Jag har spenderat mycket tid på att gnälla, kasta skit på andra och tycka synd om mig själv".


Samtliga påståenden ovan stämmer in på mig.
Bra, nu har jag fått ner dem på papper, from den här stunden börjar mitt nya liv.